Rotavdragets dolda sidoeffekter

Under 2025 nyttjade över en miljon villa- och bostadsrättsägare rotavdraget, och snittbeloppet per person steg med 44 procent jämfört med året innan. Sammanlagt kostade avdraget staten närmare 22 miljarder kronor — en siffra som delvis förklaras av att subventionsgraden tillfälligt höjdes från 30 till 50 procent av arbetskostnaden under perioden maj till december. Pengarna beskrivs nästan alltid som ett renoveringsstöd, riktat mot hantverkstjänster och en byggsektor som behövde draghjälp under ett tungt konjunkturår. Rot- och rutavdragen omfattar allt från köksrenoveringar och golvläggning till städning och trädgårdsarbete, men gemensamt för dem är att bara själva arbetet subventioneras, inte en enda skruv eller kvadratmeter tapet. Men den verkliga effekten på hushållsbudgeten syns sällan i själva renoveringen. Den syns i vad hushållet köper efteråt, när hantverkarna skickat sin sista faktura och ett par nyslipade rum står tomma och väntar på att fyllas med något som gör dem beboeliga igen.

Mekaniken bakom det här är mer avgörande än den först ser ut. Rotavdraget täcker bara arbetskostnaden, aldrig material eller inredning, och enligt Skatteverkets regler för rot- och rutavdrag ligger det gemensamma taket på 75 000 kronor per person och år, varav rotdelen får utgöra högst 50 000. Ett hushåll som redan slagit i taket kan alltså inte återinvestera den frigjorda summan i ännu en avdragsgill tjänst — pengarna som avdraget lösgör måste ta vägen någon annanstans. I praktiken hamnar de i det som inte är avdragsgillt alls: möblerna, textilierna och de detaljer som ett nyrenoverat kök eller vardagsrum kräver för att kännas färdigt.

Vart de tar vägen beror på vilket avdrag som styr just det året, och 2025 drog politiken åt två håll samtidigt. Medan rotavdraget tillfälligt förstärktes, sänktes subventionen för solceller inom skattereduktionen för grön teknik från 20 till 15 procent den 1 juli. Grön teknik har kvar ett eget tak på 50 000 kronor per person, och för batterilager och laddpunkter till elbil ligger reduktionen fortsatt på 50 procent — enbart batteriinstallationer gav över 2 miljarder kronor i avdrag under året. Ett hushåll som satsar på solceller får därmed mindre tillbaka än tidigare, medan den som renoverar köket får mer. Skillnaden avgör hur mycket kontantutrymme som blir kvar i plånboken när projektet väl är slutbetalt.

Var det frigjorda utrymmet landar

Och det är i det utrymmet som konsumtionen förskjuts. Ett renoverat rum är sällan färdigt när hantverkaren går; det ska kläs med mattor, belysning, gardiner och förvaring innan det fungerar som ett hem. Den delen av budgeten omfattas av inget avdrag, vilket gör priset till den enda variabel hushållet självt kontrollerar. För många blir nästa steg efter sista fakturan att handla hos Rusta och liknande lågpriskedjor, där ett brett sortiment av hemtextil, belysning och förvaring kostar en bråkdel av vad själva renoveringen gjorde. Det frigjorda avdragsutrymmet — några tusenlappar eller mer per person — räcker då betydligt längre, och en heminredning som annars fått vänta blir plötsligt möjlig att slutföra på en gång i stället för i etapper över flera månader.

Sett över hela landet blir mönstret en tydlig ekonomisk rörelse. Bara mellan maj och juli 2025 godkändes omkring 475 000 rotavdrag, varav närmare 114 000 i Stockholms län — varje sådant projekt lämnar efter sig ett hushåll med nyrenoverade ytor och ett frigjort belopp som söker sig vidare. Ett stöd som konstruerades för att hålla igång tjänstesektorn och sysselsätta hantverkare får på så vis en andrahandseffekt som når varuhandeln, och särskilt det lågprissegment där priserna är låga nog att sträcka ut den sista delen av budgeten. Effekten syns inte i Skatteverkets statistik, som bara räknar arbetskostnad, men den märks i vilka rum som möbleras om och när det sker, och i hur mycket ett hushåll vågar lägga på inredning när tjänsten redan är delvis betald av staten. En köksrenovering som landat på flera hundra tusen kronor gör inköpet av nya lampor och mattor till en marginell utgift i jämförelse, och just den förskjutningen — att det sista inredningsköpet känns litet bredvid hantverksnotan — går inte att läsa ut ur avdragsstatistiken.

För det enskilda hushållet är därför den intressanta frågan inte hur stort avdraget blev, utan vart de frigjorda pengarna till slut tog vägen. En renovering bokförs i hantverkarens faktura, men den avslutas ofta först flera veckor senare, vid kassan där de sista mattorna, lamporna och förvaringslådorna läggs i vagnen. Det är där rotavdragets egentliga fördelningseffekt på hushållets konsumtion blir synlig, långt efter att skattereduktionen redan räknats hem och renoveringen på pappret är avslutad. Ju större avdrag staten betalar ut, desto mer kapital lösgörs för precis den konsumtion som stödet aldrig var tänkt att röra, och desto tydligare blir det att ett renoveringsstöd i praktiken också fungerar som en indirekt subvention av allt som fyller de rum det hjälpte till att renovera.